Så var det bara att konstatera att förkylningen vann... Denna gång så satte dig sig i halsen, för ovanlighetens skull alltså *mutter*. Det är sjukt svårt att både svara i en telefon, skirka på passdeltagare och vägleda en PT kund utan röst. Min kropp är inte så dum som jag ibland tror! Så nu är det till att va tyst och inte anstränga rösten så den kan återhämta sig. Igår kväll fick jag även njuta av feberfrossa, ni hör ju! Inget fel på min torsdag kväll,vad är väl en bal på slottet?!

Så här sjukt fräsch kan jag va emellanåt

Favoritställningen denna dag blir liggande, tur jag har en kille som mer än gärna är med en hängig matte

Så nu ska jag skicka iväg karln i huset så jag inte har någon att prata med... att vara tyst när det finns öron att prata sönder är jätte svårt! Själv tänker jag lägga i mig i soffan igen, ta en varm kopp te och be till de högre makterna att det snart är över!

Kärlek!

/Jenny