det är nog en bra sammanfattning över läget, i alla fall kroppsmässigt! Privat och arbetsmässigt går det hur bra som helst - om jag bortser från en kropp som inte alls vill det jag vill längre, vilket är en väldigt konstig känsla. Jag har den senaste tiden fått kapitulera mer och mer till en kropp som gör ont och inte längre har energin till att jobba såsom jag vill och är van. Nu inser jag (när jag tänker till) att min situation inte är de minsta konstig och jag säger inte heller att den är ovanlig MEN för mig, som är van att köra tills jag knappt vet vad jag heter eller bor, att jag inte längre kan jobba 6-7 dagar/v, inte kan jobba 9-15 tim/dag utan smärta, inte kan träna mer än 2-3 ggr/v och numera måste be om hjälp om något tyngre än 10 kg ska bäras, inte kan gå i trappor allt för mycket eller för den delen sitta såsom jag vill... det sitter DJUPT IN att behöva acceptera!! Och jag kanske inte, med handen på hjärtat är så bra att acceptera det heller. Många gånger måste jag ge upp, därför att kroppen total vägrar och vinner med sin smärta mot min vilja och det som fascinerar mig mest är mitt egna sätt att tänka! Jag om någon vet hur viktigt det är att lyssna på kroppen - framförallt om man är gravid och trots det, trots att jag vet - så kan jag inte. Vad är det för fel?! 

Jag har vart tyst på bloggen och det är mycket för att den positiva känsla jag brukar bära på till viss del har bytts ut mot rädsla... det är nog den bästa beskrivningen på hur jag mår, jag är på riktigt rädd att jag ska förstöra allt genom att inte lyssna på kroppen och inte heller bromsa i tid, men samtidigt, de dagar då jag försöker lyssna och håller mig lugnare - ja då mår jag skit över att jag inte jobbar och "bara" (om nu någon går på det) sitter still. Jag har kommit till en helt ny utmaning i mitt liv gällande att hitta balans. Samtidigt är jag extremt glad att alla dessa känslor kommer nu, för det betyder förhoppningsvis att när viruset (smeknamnet får hänga med ett tag till då vi fortfarande inte vet kön/namn) väl anlänt ja då kanske jag hittat balansen så jag faktiskt (mitt störta mål just nu) kan hitta ett lugn i att bara va och inte känna behovet av att jobba lika mycket! 

Lättast att förklara vart jag befinner mig just nu är att dela upp mig i två delar - den ena är den jag känner och är van vid, mitt yrkesmässiga jag. Den delen som håller på att göra ALLT för att sätta uppgifterna i december, januari och februari klart. Den delen av mig som just nu ska hålla koll på den administrativa och dagliga skötseln av Magasinet, den delen som även ska sätta öppettider, scheman, gruppträningsscheman, få in rätt papper och underlag till årsbokslutet, ska hinna fira av året med personalen och även förbereda det som komma skall med personalen, hon ska även ha koll på sina PT kunder, sina PT+ kunder, ha ett öga på B.A.B.Y Runners Team OCH se till att lanseringen av MyWellness Cloud i januari blir bra - och för den delen inte missa ruschen, öppet hus och viktminskningsgrupperna som såklart också ska ske i Januari!! För att förstå mig bättre behöver ni nu läsa allt igen och samtidigt le - för det gör jag! Jag älskar den här delen!! 

Men numera bor (hittar för tillfället inte en bättre beskrivning) en annan del av mig också i min kropp - mitt nyfunna "mamma jag" som gråter över skötbord, blir överlycklig av åkpåsar och som bara vill tänka på barnvagnar, barnrumsinredning och mitt älskade virus! Den här delen av mig gör även allt för att graviditeten ska gå så bra som möjligt och vill lägga större prio på sömn, återhämtning, lyssna på kroppen som tydligt markerar att arbetstimmarna är för många och för tuffa men även vill pyssla om min lilla familj med rent hem, julpyssel, hemlagad mat och nybakade lussebullar till 2:a advent... En del av mig jag också älskar och vill få tid för... nu kanske ni förstår att jag har vart mer i balans än jag är nu - mina två jag kommer inte riktigt överens och när den ena får som den vill, då klagar den andra HÖGT! Det går som inte att vinna (nu kommer bitterheten in) utan vilken sida jag än lyssnar på så sitter den andra delen på axeln och får mig att känna mig både värdelös och/eller som en dålig mamma... Detta kan också va ett av de ärligaste inläggen jag skriver! Och anledningen är för att jag vill kunna va ärlig, jag vill inte bara ge ett sken av att allt hela tiden är jätte bra och flyter på. Även jag har tankar och beteenden att jobba med, och nu när jag ska lära mig tänka nytt och inte längre köra på såsom jag är van... ja då kom krocken.

Så vad är planen?! Klart det alltid måste finns en plan, annars kan jag lika gärna ge upp - och det gör jag aldrig!! Jo den är som lyder - att acceptera att mitt liv numera kommer bestå av två delar av mig och att jag ska hitta en balans mellan dem. Där majoriteten av jobbet kommer ligga i hur jag pratar och kommunicerar med mig själv, jag vet att det går att kombinera min yrkesmässiga del med mål, drömmar och åtaganden med en mammaroll som gör att mina (självklart räknas min bonusdotter med) barn och sambo får den ömhet, tid och kärlek som behövs! Det handlar om att någonstans bli nöjd med det jag uppnår - istället för att hela tiden se vad jag kan göra mer och bättre. Jag ska för första gången i mitt liv ta till Good Enough och lära mig leva med det! Så om ni undrar vad mitt fokus kommer va under 2015 så fick ni det precis levererat!! Mitt mål är inget mindre än att ge min bebis en sån säker graviditet som möjligt så han/hon har en mamma stark nog att ta sig an de första veckorna, månaderna och åren! Och även själv se till att jag räcker till och inte går sönder. Det är en fascinerande känsla att för första gången verklien känna - kroppen kan inte! För hur mycket träning, stress, arbete och krav jag satt på den så har jag aldrig känt det så här tidigare, så vilken del som styr kroppen den behöver jag inte reflektera så mkt över! Min kortsiktiga plan blir att ta bort mer och mer timmar på mig själv och helt enkelt lära mig ha luckor i kalendern. Jag måste även se till att lägga mer av min inte-på-arbetet-tid till att inte göra någonting alls mer än att vila - samtidigt som jag berömer mig själv för det... det eller hitta någon som är galet bra på lobotomi och kan ta bort just den delen med prestationspratandet! Någon som känner någon?

Och som för alla – vissa dagar är lättare än andra! Vissa dagar kommer också Good Enough funka fantastiskt bra.... andra inte så bra! Jag kommer få ha tålamod (vart köper jag det?), rätt form av envishet och min tilltro till att allt löser sig i bakhuvudet hela tiden. För om något – så vet jag att jag kommer att lyckas! Om inte annat så behövs i regel bara en rejäl spark, dessa levereras frekvent inifrån magen och påminner mig om vad som egentligen, på riktigt är det viktigaste i hela mitt liv – redan nu!!

För att avsluta inlägget med en något mer lättsam känsla så bjuder jag på lite kort från den senaste tiden!

Vi kommer i Januari släppa nyheten MyWellness Cloud på Magasinet och det känns fantastiskt roligt! Det är ett super system som kommer va enormt användbart både för oss i receptionen, till all min personal men främst för ALLA mina medlemmar! För att vi i personalen ska börja använda och förstå systemet så har vi bland annat haft utmaningar och tack vare min gruppträning så tog jag faktiskt hem vinsten över Robin ;)

Min lilla familj var och firade nytillskottet i släkten på hans dopdag! Tårtan var både fantastiskt god och fin! Jag och lilla E fick ställa upp på kort innan vi begav oss till kyrkan! Jag må va riktigt dålig på att ta kort, därför är jag extramt tacksam att min älskling är desto bättre och tack vare honom kommer vi ha en massa kort på allt som sker i vår vardag!! Han fastnar såklart också på kort ibland, men där skulle jag kunna bli bättre...

Å här är anledningen till att min kropp inte längre gör som jag vill! Min lilla mage är inte lika liten längre och först nu - är jag kompis med min viktökning, även den har jag fått bråka med (nu när jag ändå är ärlig!) och jag har hitills gått upp 7 kg <3

Veckan fortsätter med allt från jobb, julbord med familj och vänner, PT+ kunder, planering av de sista löppassen med B.A.B.Y Runners Team för 2014, en massa nötande av de nya Les Mills koreografierna, IDOL finalen och lussebak - älskade liv!! Även om tempot måste dras ner så är jag fruktansvärt glad för allt och alla jag får dela mitt liv med!!

 

carin sund

5 december 2014 12:32

Jenny !
Ville bara önska Dig lycka till,tålmodet Du sökte, finner Du hos Din fantstiska mamma, som har fött och tagit hand om FEM barn...Kram från Din "gamla" Dagmamma Carin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse ledsnade jag lite grann... jag tycker det är väldigt fascinerande att vi i Sverige är extremt hälsomedvetna, vi har rätt bra koll på vad som är hälsosamt och matas dagligen av inspiration kring hälsa, hälsosamt och att må bra MEN trots det öka...

I lördags var jag äntligen på eventet MammaPower som hölls av träningsevent.se - och jag är så tacksam att jag åkte!!    Eventet var extremt professionellt gjort och förutom galet bra föreläsare/tränare så väcktes min inspiration! Jag valde att s...

För en vecka sedan avslutades första omgången av viktminskningsgruppen som jag höll - tillsammans har de 14 st deltagande gått ner 103.9 kg och jag är jätte stolt över dem! Gruppen har inte haft som fokus snabb viktminskning eller någon speciel diet ...

Jag kan inte svara på om intresset för mammaträning och mammamagar är ett "nytt" fenomen sen nått år tillbaka eller om det vart lika aktuellt förr - däremot kan jag konstatera att intresset för träning har ökat markant både när det gäller träning und...

Just nu i denna stund sitter jag bredvid min älskade dotter som borde ha somnat för länge sen, detta resulterar i att jag stoppar in nappen, hon drar bort den, blir jätte sur och skriker för att nappen inte är i munnen och jag stoppar in nappen... oc...