För det första får jag börja med att be om ursäkt för att jag ljugit, förhoppningsvis så förstår ni varför snart! Jag har aldrig vart bra på att ljuga och det kommer bli väldigt skönt att äntligen va ärlig, även om det såklart innebär en risk. För om det inte går hela vägen så finns det betydligt många fler som känner till att det gick oerhört fel! Och jag vet att få väljer att berätta redan MEN jag känner att det är lika bra att va ärlig... framförallt som det redan har börjat synas och fler lögner kommer ändå inte att hjälpa! För er som redan föstått - bra jobbat!

Det kan ju även tillägas att jag inte kommer få en nominering till årets mamma med tanke på det smeknamn som min lilla skatt fick från första början - viruset! Det har allstå aldrig varit varken virus/bakterie eller en skadad höft - det är en liten bebis som orsakat att hela min kropp vändes ut och in. Jag förstod nog aldrig hur dåligt jag skulle må!! Som jag så fint förklarade till min barnmorska på första besöket och frågan "hur mår du?" kom upp - jag har nog aldrig kännt mig så mänsklig... Jag kan inte längre lita på att min kropp orkar med min vardag eller min träning, framförallt Body Combat och GRIT har vart sjukt tufft att genomföra och vissa dagar har kroppen bara totalt vägrat. Det är också därför jag numera nästintill har helt hoppat GRIT:en. Jag är i dag i v.13 snart 14 och nu har det börjat bli lättare! Illamåendet och den sjukliga tröttheten har lagt sig. Jag kan äntligen äta och dricka normalt och kroppen känns inte längre lik slut, däremot är det en annorlunda känsla att titta ner mot sina fötter och inse att det är magen för första gången på flera år om sticker ut längre än brösten... å jag har förstått att värre kommer det bli ;) För tillfället har jag "bara" börjat få en mage och även om jag ser och känner att även fler delar på kroppen ökat i omfång så är det ändå magen som flest har börjat snegla på. Eftersom missfallsriksen fortfarande hänger som ett hjärnspöka över mig så vågar jag inte riktigt helt gå in i känslan i att bli mamma, däremot så vill jag inget mer och jag längtar så efter slutet av mars då den beräknade födesen är! Självklart längtar även pappan till viruset och han gläds också över det lilla liv som bubblar runt inom mig :)

Så här ser ungefär ser mitt lilla virus ut i denna vecka

Så nej, jag kommer inte att kliva upp på någon scen nästa eller nästkommande år - det får vänta. Jag förvarnade iofs coachen väldigt tidigt när vi började prata om att det enda som kan förhindra att jag kliver upp på Tammerpokalen 2015 är en graviditet - jag har med andra ord velat bli mamma ganska länge nu :) Sen att det kanske inte är under den tiden i mitt liv som majoriteten av min närhet valt, det vet jag! Men jag vet också att jag alltid kommer att jobba mycket och vad är det som säger att det kommer va en bättre tid att bli mamma om 1-5 år? Jag har redan nu börjat sätta in resurser för att se till att allt löser sig till det bästa - både nu när jag väntar barn, kommer va mammaledig men såklart även i framtiden. Även om jag alltid kommer brinna för mitt jobb kommer inte karriären komma först, men för att inte sätta Magasinet i klistret har jag såklart löst det på bästa sätt genom att hitta en till delägare - så ni kan va lugn, jag har koll på läget ;)

Så återigen, förlåt för att jag ljugit och här kommer såklart även bilden som jag lovat, lite skillnad från förra året ;) Så nu håller jag alla tummar, tår, tassar och hovar över att allt går som det ska och att jag i slutet av mars får hålla i det finaste jag någonsin kommer att ha sett!

Kort från maj och kort från idag... Även om det inte syns jätte mkt än, så vet jag att det syns en skillnad, framförallt när jag har tajta tröjor och träningsbyxor, då syns det helt klart att jag redan gått upp 3-4 kg.

Så nu äntligen vet ni! Det har alltså inte vart någon sjukdom eller liknande som legat i bakgrunden, jag mår hur bra som helst bortsett från det faktum att jag inte alls har samma ork, kondis eller styrka i kroppen - men det kommer tillbaka ;)